Relaterade ljud

a voice from the radio

När Dylan Thomas kom och hälsade på – eller det soniska ljuset

"Det flyktiga och efemära fenomen som är en röst har sedan länge fångats upp, för att registreras på en cylinder, en shellackskiva eller i de elektroniskt framkallade magnetmönstren på ett band. Vi lever i en kultur där röster och läten lagras, reproduceras och utnyttjas i syften långt bortom inflytandet från de kroppar som en gång var deras upphov."
(Jesper Olsson, "Den enda talande maskinen i sitt slag. Anteckningar om röster och bandspelare", Ord & Bild 1-2, 2009, s. 114.)

Barndomsminne
Min bror och jag står lutad över bordsradion i vardagsrummet någon gång runt 1969. Vi spelar in poplåtar från radion genom att hänga upp en mikrofon framför bordsradions högtalare. Försöken att få störningsfria inspelningar var naturligtvis i det närmaste omöjligt. Den dåliga inspelningskvaliteten blandades med spridda kommentarer från övriga familjemedlemmar som: "maten är klar!" eller: "måste vi vara tysta när tio i topp sänds varje lördagŠ" Under en av dessa kaotiska sessioner lyckades en helt okänd röst smyga sig in mellan Beatles och Country Joe and the Fish senaste hitlåtar, som någon sorts gäckande ande från radions barndom. Upptäckten gjordes först efteråt när bandet spelades upp igen och igen och igen. Vem är den mystiske mannen på bandetŠ Han låter omtöcknad. Mannen läser någon obegriplig text som manas fram där fragment med följande rader spricker fram genom bruset:

Light breaks where no sun shines;
Where no sea runs, the waters of the heart

Sedan kommer något ohörbart, med atmosfäriska störningar som stämningsförhöjare, för att avbrytas av:

Dawn breaks behind the eyes;
From poles of skull and toe the windy blood
Slides like a sea;
Nor fenced, nor staked, the gushers of the sky
Spout to the rod
Divining in a smile the oil of tears.

Jag hade under många sena kvällar tryckt örat mot radion och försökt urskilja alla mystiska röster och besvärjelser i Beatles I´m the walrus, där jag upplevde att någon ville få kontakt med mig, meddela mig något viktigt budskap. Samma känsla uppstod med den här rösten, som genom sin läsning kämpade med att nå fram till en mottagare. Det sista jag hör av den mässande rösten innan radiostörningarna tar över är:

Light breaks on secret lots,
On tips of thought where thoughts smell in the rain;
When logics die,
The secret of the soil grows through the eye,
And blood jumps in the sun;
Above the waste allotments the dawn halts.

Det här ljudminnet har följt mig genom alla år ända tills jag med dagens teknik lyckades "tvätta" detta gamla analoga band och få fram följande uppläsning:

Light breaks where no sun shines;
Where no sea runs, the waters of the heart
Push in their tides;
And, broken ghosts with glow-worms in their heads,
The things of light
File through the flesh where no flesh decks the bones.

A  ;candle in the thighs
Warms youth and seed and burns the seeds of age;
Where no seed stirs,
The fruit of man unwrinkles in the stars,
Bright as a fig;
Where  ;no wax is, the candle shows its hairs.

Dawn breaks behind the eyes;
From poles of skull and toe the windy blood
Slides like a sea;
Nor fenced, nor staked, the gushers of the sky
Spout to the rod
Divining in a smile the oil of tears.

Night in the sockets rounds,
Like some pitch moon, the limit of the globes;
Day lights the bone;
Where no cold is, the skinning gales unpin
The winter´s robes;
The film of spring is hanging from the lids.

Light breaks on secret lots,
On tips of thought where thoughts smell in the rain;
When logics die,
The secret of the soil grows through the eye,
And blood jumps in the sun;
Above the waste allotments the dawn halts.

Dylan Thomas

Denna andebesvärjelse formade sedan en komposition för röst, elektronik och anderöster.  ;

Ljus bryter fram där ingen sol lyser;
Där inget hav strömmar, häver hjärtats vatten
Sin ebb och flod;
Och brustna andar med lysmask i skallarna,
Ljusets väsen
Drar fram genom kött där inget kött täcker ben.

Ett ljus i låren
Värmer ungdom och frö och bränner ålderns frö;
Där inget frö väcks,
Slätar människans frukt ut sig i stjärnorna,
Lysande som ett fikon;
Där inget vax finns, visar ljuset sitt hår.

Gryning bryter fram bakom ögonen;
Det blåsiga blodet glider som ett hav
Från polerna av skalle och tå;
Inte hägnat, inte stöttat, sprutar himlens källflöde
Mot spöets klyka
Spår leende tårars olja.

Natt i hålornas rundlar,
Som en beckmörk månkrater, globernas gräns;
Dag tänder benet;
Där ingen kyla finns, flår vindarna bort nålarna
Ur vinterns klädnad;
Vårens hinna hänger från ögonlocken.

Ljus bryter fram över hemliga öden,
På toppen av tankar där tankar doftar i regnet;
När logiken dör,
Växer jordens hemlighet genom ögat,
Och blod hoppar i solen;
Över öde odlingslotter hejdar sig gryningen.

Dylan Thomas
Tolkning: Eva C Johansson